EmmaKlara

EmmaKlara

.

.

Inre frid - yttre fred

OffermentalitetenPosted by Emma 2016-03-28 14:24:21

Vi lever i en brytningstid.. den verklighetsbild som vi investerat så mycket i, håller på att förändras. Runt omkring oss skakas våra grundvalar om… människor hetsar mot varandra, lögner, svek, maktmissbruk uppenbaras, krig, terror och katastrofer står för dörren… det ser mörkt ut på många sätt, i vilken riktning man än tittar från ett världsligt plan.

Men trots det, har mörkret i världen inte ökat, som jag ser det har det funnits där under alla tider, inom oss och utanför oss… det som skiljer och är utmärkande för denna tid är att allting kommer upp till ytan nu för att frigöras.. Äntligen är ljuset är så pass starkt att allt fler människor vaknar inför verkligheten och ser vad som gömmer sig i skuggorna, både inom sig själva och utanför.

Men det är en väldigt tung tid... för uppvaknandet är ingen enkel process, den är smärtsam.. ingen undkommer, ingen kan fly från det de bär inom sig… och att bli konfronterad med sitt inre mörker är en ytterst smärtsam process som många har svårt att klara av, eller rättare, inte är redo för att möta och se inom sig, och därför gör de allt de kan för att projicera sitt inre mörker på andra. Det gör ont att se på sig själv med ärliga ögon och det kräver både mod och inre styrka, ändå är det den enda vägen ut ur offermentaliteten, för den enda vägen till sann frigörelse går genom sig själv… men man måste vara redo.

Så när det gäller andra människor, låt dem vara där de är, de är i sin process och de växer, tro inget annat, men ju mer andra vill förändra dem och få dem att vakna, desto mer kommer de att hålla fast vid sina övertygelser och rikta ilska mot alla dem som försöker förändra dem. Att påverka och ”dra” i andra människor är varken respekt- eller kärleksfullt.. de är inte redo att vakna än.. men så snart människor ”släpper taget” och låter dem vara där de är, desto snabbare kommer de att vakna.
Så bättre att fokusera på sig själv, vad i mig blir så ledsen/arg/frustrerad över att dessa människor sover? Kärlek till den inom mig som känner så.

När vi släpper människor, släpper dömandet, förväntningar, krav, ja all påtvingande och dragande energi överhuvudtaget… och bara finns där som ett vittne till deras smärta. Då behöver människor inte bevisa något, då behöver de inte försvara sig verbalt, då behöver de inte skrika, hata eller vara arga… alla dessa känslor faller bara då.. de kan slappna av och genom det släpper de garden… de kan vara sig själva… För bakom varje akt av projicerad ilska finns en människa som bär på smärta.. och de känner sig attackerade av alla dem som vill få dem att vakna.

Så den stora paradoxen kan vara, att när man släpper taget om att vilja väcka människor, så kommer de att vakna i snabbare takt, att den snabbaste vägen till uppvaknanden därför sker när människor får vakna i sin egen takt. Och att det bästa man kan göra för dem är att vara ett vittne utan att döma, utan att dra i dem… det är lösningen som jag ser det. Men för att klara det, så måste man ha varit i sin egen smärta, sett det, mött det och accepterat sitt inre mörker, samt nått insikten om att allt vi ser hos andra människor och allt vi ser i världen finns inom oss själva…

Hur kan vi hela världen? Jo genom att utgå från att vi är en, genom att se att vi alla hör ihop, att se att vi alla är viktiga delar av alltet och genom att tillåta oss själva och andra att få vara oss/sig själva. Genom att se att allt mörker som finns utanför oss också finns inom oss, annars hade vi inte kunnat varken relatera till det, möta det eller uppleva det på utsidan. Att det ens existerar på utsidan visar att det finns inom oss själva..
Det är när vi inte klarar av att inse det som världens mörker ser ut att växa, men det är egentligen inom oss det växer.. Det växer inom oss, för att det är ett sår som behöver tas om hand och läkas, när vi erkänner att såret finns kan det läkas. Men när vi inte klarar av att se det, när vi skjuter det ifrån oss och när vi låtsas att det bara finns utanför oss.. ja då ökar det.. eftersom det kallar på vår uppmärksamhet..

När vi ser vårt mörker, accepterar och om famnar det, och älskar oss själva trots det.. ja då kan vi också möta andra i deras smärta på ett väldigt vackert sätt.. då kan vi se att de människor som gör ont, har ont..

Vi sprider budskapet om frid och fred genom att vara frid, genom att visa vilka vi är, och leva det ut i världen. Världens helande börjar därför inuti, genom varje människas eget helande. Det är därför som vägen till yttre fred kommer genom inre frid…


Emma Klara




  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.